Som gatubarn i Uganda är företeelser som trakasserier, våld, matbrist, droger och barnarbete vardag. Du kan hjälpa oss att ge dessa barn ett tryggt hem fyllt av kärlek, respekt och omtanke genom att stötta vårt arbete med organisationen ETCP.

Emma & Therese Children’s Project (ETCP) är en icke-vinstdrivande organisation som arbetar för föräldralösa och andra utsatta barn i staden Kabale i Uganda. Organisationen grundades 2011 och strävar efter att återförena barn med sina familjer, men även ge dem som inte har någon familj ett tryggt hem fyllt av kärlek, respekt och omtanke.

ETCP hade ett barnhem där man på flera sätt arbetat för att barnen skulle ha det så bra som möjligt. På grund av ekonomiska skäl har barnhemmet tvingats lägga ned delar av sin verksamhet. Organisationen stöttar fortfarande barn med pengar för att de ska kunna fortsätta att gå i skolan.

För att hjälpa organisationen genom denna tuffa period har EtC tillsammans med elever på gymnasieskolan YBC i Nacka försökt hitta sätt att hjälpa till. Bland annat försöker vi få heltidssponsorer men vi samlar också in kläder och studiematerial till barnen.

Vi samtalade med Emma som har grundat och fortfarande jobbar på ETCP.

Engagemang och intresse av att jobba med människor har funnits länge och var anledningen till att jag valde påbörja en socionomutbildning som egentligen är starten på mitt engagemang i Uganda, men att det skulle leda till att starta en egen verksamhet fanns inte i tankarna. Det var omständigheter under utbildningens gång som ledde till det.

Jag och min kurskamrat Therese fick möjlighet att göra vår praktik i staden Kabale i Uganda. Vi skulle vara på en kvinnorättsorganisation men handledaren där hade begränsat med tid och arbetsuppgifter åt oss. Efter påtryckningar ordnades det så att vi även fick vistas på en organisation som arbetade med gatubarn. Där fick vi vara delaktiga i det mesta, deras uppsökande verksamhet på gatorna, vid hembesök, planeringsarbetet och aktiviteterna på organisationen. Det var otroligt givande, roliga och lärorika månader.

Jag ville fördjupa mig och lära mig mer om barn som lever på gatan och valde att samma höst återvända till Kabale för att göra research till min C-uppsats och få träffa barnen igen. Ganska fort efter jag anlänt förstod jag att något inte stod rätt till. Det var till en början en diffus känsla, men en kväll när vi lämnats ensamma en stund öppnade barnen upp sig och berättade. Organisationen vi gjort vår praktik på, som vi pratade så gott om, var inte det den utgav sig för att vara. När ingen såg utsattes de förgrova övergrepp av föreståndaren och hans närmaste medarbetare. 

Det var fruktansvärt att höra deras berättelser. Jag lovade att göra allt jag kunde för att hjälpa dem. Att gå till polisen var inget alternativ för jag visste att föreståndaren hade många vänner som arbetade där. Istället gjorde jag en anmälan till Kabales socialchef som lyckligtvis tog saken på stort allvar. Efter att ha tagit barnens vittnesmål kom snabbt ett domslut att de skulle flyttas därifrån. Men de hade ingenstans att ta vägen. Det var då planerna på att starta en egen verksamhet formades.

I januari 2011 bildade vi Emma & Therese Children’s Project (ETCP). Tanken initialt var att jag skulle stanna någon månad och sedan samla in medel och driva det tillsammans med Therese från Sverige. Men Therese roll kom att bli mer symbolisk, det stod fort klart att det skulle krävas mycket mer än vi först trott och jag kom att bosätta mig i Kabale i flera år framåt för att bygga upp ETCP på plats med mina ugandiska kollegor.

Jag tror det är i just det drivet ligger. Att bygga upp något från ingenting alls. Se att det går. Vilken skillnad det faktiskt går att göra med relativt små medel. Följa barn som gett upp hoppet om skolgång och ibland livet och se hur de tar revansch. 

Det är mäktigt.